<i>Expressen</i>

EXPRESSEN

• ALLMÄN FORM: Expressen ser gammal ut. Det beror på två faktorer: Quark Xpress, för det första. Eller snarare den version av Quark som Expressen irriterande nog väljer att behålla. På 2000-talet är det svårt att göra en fräsch kvällstidning utan de magasinsartade funktioner – skuggor, övertoningsplattor, textkonturer – som InDesign erbjuder. Nöjet, liksom Sport-Expressen, gör det bästa av situationen, men en övergång kommer så småningom att bli oundviklig. Det andra är bristen på färg. Att fortfarande trycka halva tidningen i svartvitt känns som en idiotisk prioritering. Tidningens otvivelaktigt starkaste kort är mallarna. En simpel text-bild-rubrik-konstruktion ser tajt och aptitlig ut, texttunga sidor behöver sällan bli jobbiga. Om det beror på typografin vet jag inte. Men det är förmodligen en bra gissning.

• ETTA: Jag har svårt att se en giltig anledning till Expressens statiska och uniforma ettor och banderoller. Förmodligen för att det inte finns någon. De ser alltid exakt likadana ut: pilram till vänster (två, tre puffar), tiocentimeters överetta, bokstavsbanderoll med liten porträttare (exemplet ovan är typiskt). Det finns två möjliga effekter. Antingen ser läsaren det som en trygghet, eller så låter man bli att köpa tidningen för att den inte står ut mot konkurrenten. I vilket fall så ger det ett odynamiskt, skygglappat intryck. Expressen måste hitta balansen. Just nu väger man över åt ”fegis”. Och ”latmask”.

• FASTA MOMENT: De röda vinjetterna i tidningens framvagn är välfungerande i Expressens väldigt slagkraftiga logotypstil. Även standardfaktarutorna – en ljusgul platta med röd balk i topp – funkar fantastiskt. Tyvärr utnyttjas rutornas möjligheter alldeles för sällan. Balken och bakgrundsfärgen är tillräckliga för att skapa igenkännande, utifrån det borde man kunna skapa kreativa tillägg. Det verkar Expressens redigerare inte förstå. Därför blir tilläggen ofta torra och tråkiga. I övrigt: de gånger tidningen använder sig av ryckcitat dyker deras snygga och lättillgängliga citattecken upp. Kolumnerna är inte mycket att orda om (förutom brödtextstorleken: varför är den större? Liza Marklunds ego?).

• TYPOGRAFI: Och här kommer sågningen. Större delen av Expressens typsnitt verkar vara ritade 1988 och fyller ingen annan funktion än att förnedra reportrar och fotografer. För även om huvudtidningens rubriktypsnitt – speciellt den halvfeta varianten, som jag skrivit om här – är helt okej, så kan man inte sporta ett Impact-liknande typsnitt i rubrikerna på nöjessidorna och i sin fredagsbilaga. Det känns billigt. Och det lägger ett löjets skimmer över hela tidningen. Den löjligt breda grotesk som används på nöjessidorna är också helt oförsvarbar – den är inte bara ful, den är förmodligen helt omöjlig att använda. Bildtexter, ingresser och faktarubriker (i samma typsnitt som rubrikerna) är däremot starka, fylliga och lättlästa. Att storleken på ingresserna, i kombo med tvåspaltssystemet, fungerar som någon sorts extra nedryckare är bara snyggt och tillför en viss typografisk dynamik till knäcken.

• BILAGOR: Sport-Expressen kämpar i motvind. Inte bara storleks- och personalmässigt. Liksom resten av tidningen lider man av Quark, även om Sporten är klart bäst på att undvika programmets sjukdomar med hjälp av semifriläggningar, rivkanter och färger. Redigerarna gör ett imponerande jobb. Så mycket står klart. Värre är det med Fredag. För trots redesignen som följde i superpräktiga mini-Ebban Annika Leones fotspår har bilagan långt kvar tills formen sitter – fortfarande rör man till layouten, slänger på för mycket färg, för många ingångar, för många objekt. En intressant detalj är också att Fredag – från början efter redesignen – hade vit botten på ettan. Det har senare försvunnit. Men det tyder på att allt inte riktigt stämde precis efter Leones tillträde. Hallå! är snäppet bättre. Här har man snott hello!s form, kört den genom en svensk mixer och hällt på Helvetica Neue på de mest idiotiska ställen. Det håller bitvis. Den lovande färgkodningen känns tyvärr onödigt rörig, och det mesta i övrigt rätt blaskigt, slarvigt och oläsligt. Men känslan finns där. Det bara stinker skvaller. Och det är just vad den här tidningen vill. Av den anledningen bör man dumpa Helvetica Neue som ger helt fel känsla – och dessutom ser riktigt dålig ut använd på det viset.

• UTVECKLING/KREATIVITET: Sällan har en enda fras passat så bra för att sammanfatta en tidning: på efterkälken. Expressen famlar i ett formmässigt mörker på många sätt, briljerar på andra, men känns allt som allt bara hopplöst efter, halt och lytt. Gammal. Dokumentuppslag, artikelserier – sådant som inbjuder till innovativ och kreativ redigering, speciellt på kvällstidning – blir alltid likadana. Text. Bild. Rubrik. Ett ryckcitat. Möjligtvis med undantag för ”Iran bakom slöjan” som publicerades i några delar nyligen – men det handlade inte om mycket, och det betyder knappast att mönstret är brutet. På Expressen satsar man på säkra kort. Man kopierar beprövade, utländska koncept. Men det blir en större, djupare och viktigare effekt av det än att läsaren blir uttråkad.