En bloggares ömma farväl
Alla löften om formanalyser och fördjupning har varit omedvetet skitsnack. Det här blir min sista post.
Det känns givetvis konstigt att prata om farväl. Precis lika konstigt som det känns att Katrine Kielos plockades upp av Expressen efter bara några månader som bloggare, och precis lika konstigt som att annonsörer väljer Karolina Lassbos blogg för att marknadsföra sin vara. Bloggvärlden är en bubbla, en ickeexisterande existens. Ett vakuum i det riktiga samhället.
Fyra månader. Så lång tid tog det innan jag tappade tålamodet. På fyra månader hann jag tröttna flera gånger om, få dåligt samvete, börja om och tröttna igen. Japp, så är det. Jag slutar för att jag har tröttnat.
Lidbom hade rätt, jag jobbar på kvällstidning. Redigerare på Aftonbladets nattredaktion. Nu kan ni som fortfarande läser Block – och är intresserade – ta en repa till genom analyserna, kanske se dem i ett nytt ljus.
Skicka ett mail om ni vill. Syns kanske på mjölkbaren. Eller på plan 5.
Hej.
på oktober 24, 2006 på 10:45 är
Jaha. Och var finns rättvisan i det, undrar jag då. För det var fyra förbannat trevliga månader. Jag tänker ta mig till Mjölkbaren och spana efter något kutryggigt och trött (det är väl så redigerare ser ut?). Jag vill nämligen ha de där analyserna och fördjupningarna i fortsättningen också. Vi ses?
på oktober 25, 2006 på 11:08 är
Oh, dear. (Det där var en läsares ledsna suck.)
på oktober 25, 2006 på 12:57 pm
“Bloggvärlden är en bubbla, en ickeexisterande existens. ”
Det låter ungefär som som när dom sa att Internet är en fluga,
eller att Elvis snart är bortglömd.
Jag tror tvärtemot att Bloggar kommer att ta över jämfört med traditionella hemsidor.
Ge inte upp !
:-)
på oktober 26, 2006 på 3:41 pm
Jag förstår inte att så många bloggare måste gå ut och hävda sin avgång så att säga. Sen kommer de ändå krypande tillbaka. :)
För mig får du skriva en gång om dagen eller varannan månad. Jag ser när du postat något nytt direkt i min RSS-läsare, så frekvensen är ointressant egentligen.
Antingen skriver man. Eller så skriver man inte. Jag föredrar det förstnämnda i ditt fall. Men avskedet känns onödigt.
på oktober 27, 2006 på 3:40 är
ebit>>> jag menar inte en bubbla som spricker. jag menar en sådan som avskärmar. bloggar är med säkerhet ett framtidsmedium. jag har bara inte tålamod att vara med.
bisonfredrik>>> hävdar och hävdar. jag ville bara säga att jag inte kommer att skriva mer på bloggen, så den som är intresserad vet.
lotten>>> tack!
på oktober 30, 2006 på 6:53 pm
Jag undrar om du kommer fortsatta kolla om du fatt kommentarer aven fast du slutat fast inte stangt ner bloggen. Synd att du slutar i vart fall.
på november 2, 2006 på 8:57 är
svensk höst, mörkret tätnar. det är då jag själv brukar bli trött. men vem vet, du kanske piggnar till fram på vårkanten? det är roligt att läsa din blogg, och jag hoppas du kommer igen. men det handlar ju också om tid, något det finns en begränsad mängd av per dygn.
jag håller för övrigt med om att frekvensen är ointressant. det är ju inte mjölkerskans vita piska det handlar om, att stiga upp i ottan och blogga varje dag. även om vi läsare råmar då och då.
man kanske kan hoppas på en liten jul-post?
på november 2, 2006 på 6:40 pm
katta>>> såklart. ett tag till i alla fall.
pelle>>> vacker nötdjursliknelse. och angående jul-posten: vem vet, jag brukar vara lite sådär charmigt inkonsekvent med i stort sett allting.
på november 22, 2006 på 11:46 är
Tack och hej, leverpastej! Vi ses men det har varit skojigt att läsa dig!