.SE och verkligheten

Så här kan man uttrycka det: jag har fan inte haft någon lust. Och när tiden blir kortare är det Block som blir bortprioriterad. Jag vet inte om ni upplever det som en förlust. I så fall: se varje post som en bonus hädanefter. Det gör jag.

Så här kan man uttrycka det: .SE är som huvudpersonen i Bret Easton Ellis “Glamorama” – mer attraktiv på ytan än inuti. Så här ett par veckor efter premiären har tidningens största tillgång, halvberlinern, visat sig vara även det största problemet. Det ger .SE en tydlig profil – men gör fördjupning och matig läsning totalt omöjlig. Sidorna är uppbyggda som tabloidsidor, men rymmer rimligtvis mycket mindre. Man läser den snabbare än innehållsförteckningen på mjölk. Det enda som, med tidningens annonsandel, skulle kunna undvika det problemet är fler sidor. Och enligt ryktena är det svårt att åstadkomma på grund av just formatet.

Formen, då. Jovars. Den håller hög lägstanivå och har snott både ett och annat från Aftonbladet – bland annat signalfärg, rubrikspråk och redigerare. Det är rätt saker att sno. Men det gör också .SE till lillebror. En sits man inte borde vara nöjd med.