Täck Sverige med svartplattor (en ode till Sunifieringen)

Såg du Aftonbladets startuppslag i dag, lördag?

Nähä. Jag återkommer till det.

Några dagar före Babyshambles konsert på årets Hultsfredsfestival försvinner sångaren Pete Doherty spårlöst. Ingen har en förbannad aning om var han är. Inte festivalledningen. Inte skivbolaget. Förmodligen inte hans mamma heller. Dagen efter, det här är tre veckor sedan kanske, har Aftonbladet Nöjesliv den versala rubriken ”Smitar-Pete”, illustrerad av en stor, frilagd Doherty som rymmer ut över spaltlinjen. Det är medvetet ställningstagande. Lite taskigt. Men grafiskt tilltalande, enkelt att ta till sig, lätt att reagera över.

The Sun är själva sinnebilden av drevet. Elakt, subjektivt, kryddat och tillagat. När England straffade sig ur fotbolls-VM i dag dök rubriken ”Roo’s to blame” upp på Suns sajt (i den länkade artikeln har man dock lagt till ett ”Hurst:” framför). ”Roo’s to blame”. ”Smitar-Pete”. Okej. I värsta fall sväljer läsaren allt, i det bästa – och önskvärda – väcker budskapet om inte annat en reaktion.

I lördagens Aftonbladet smälls 22 rymlingar upp på sidorna 6-7. Uppslaget täcks av en negativplatta. Rubriken är alltså vit. 22 ansikten, ett budskap: akta dig för faan. Svärtan och blickarna får naturligtvis känslan att bli starkare. Den heltäckande svarta plattan är en detalj som är enkel att fixa, men otroligt effektfull – och väldigt, väldigt engelsk. Lite fler nakna damer, något mer blodtörstiga redigerare och vips: The Sun.

Jag är bara inte helt övertygad om att det är det värsta som kan hända.

Det är slagkraftigt, dramatiskt, och underhållande på sitt sätt. Det ökar spännvidden i det svenska medieklimatet – som mest domineras av dammiga moralens väktare.

Ge mig en Sun-injektion. Det kan förmodligen behövas.